Humörsvängningar, rejäla humörsvängningar.
Jag har på några dagar gått från att känna mig som gnälligaste tanten i Väsby till att le, le, le mot alla jag möter.
Det tackar jag bland annat Morrie för, men att jag fick prinssestårta i stället för skäll på personalmötet i morse spelar nog en liten roll i et hela också.
Morrie ska dö, och lär mig leva livet. Lev varje dag som de är den sista. Det som då känns viktigt är männsklig kontakt.
Så det så, så nu ska jag sluta känna mig onödig när jag ser på tv, fikar och bara mår bra med andra människor istället för att städa, jobba och vara duktig. Det är de sist nämnda aktiviteterna som är onödiga och slöseri med tid.
Den senaste veckan med många långa msn:konverationer, telefonsamtal, nya kontakter och lästa böcker flyttas med det här nya sättet att se upp från slappis vecka till den viktigaste veckan på länge.
Jag log åt alla kunder idag på jobbet, och extra mycket till de riktigt otrevliga. Det blev den bästa jobbdagen på länge.
Nu ska jag dubbelkolla morgondagens outfit.
Imorgon ska jag också le hela dagen och förhoppningsvis blir imorgon ännu bättre än idag.
Vem vet?